Nu är det så att jag är lite besviken på mig själv för jag har nämligen beställt en massa profilprodukter från nätet och det är ju inte så bra eftersom jag har lovat mig själv att inte köpa mer grejer från nätet den här månaden för man måste ju vara rimlig också och det har jag inte varit på senaste tiden. Jag har inte ens någon nytta av det jag köper utan jag köper det bara för att jag tycker att det är fint. Men jag måste erkänna att jag verkligen ser fram emot att få hem alla profilprodukter som jag har köpt för de var väldigt fina måste jag säga. Problemet med att köpa en massa grejer hela tiden är ju naturligtvis att det kostar pengar och det är inte bra att slösa på sina pengar men sen är det ju så att jag inte har plats med alla saker som jag köper hela tiden.

Arbetslöshet är som vanligt hög. Den verkar mer eller mindre permanent ligga på åtta till nio procent. Det borde rimligtvis innebära att det är en hysterisk massa sökanden till alla lediga jobb. Jag har också länge misstänkt att de som styr det här landet har för avsikt att hålla arbetslösheten på ungefär den nivån. Det är helt enkelt mer lönsamt. Priset på arbete kan ju effektivt hållas nere ifall det är slagsmål, hård konkurrens, om alla jobb. Därför kommer ingen regering som går näringslivets ärenden någonsin på allvar arbeta för att avskaffa massarbetslösheten. Egentligen borde jag vara arg, riktigt förbannad. Men jag orkar liksom inte, jag känner mig bara uppgiven och cynisk. Vi lever i en kall och hård tidsålder som jag tror kommer vara i många år till. Ingen förändring till det bättre kommer sannolikt ske under min levnad. Jag hyser inget hopp för mig själv och min egen generation. Jag hoppas bara att det någon kommer bli bättre.

Av mina vänner gjorde ett ansiktslyft nyligen. Han var den första i min bekantskapskrets (vad jag vet) som har nyttjat plastikkirurgi. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Ärligt talat tycker jag nog inte att blev särskilt stor skillnad. Karlen blev något slätare kanske. Fast han hade faktiskt inte särskilt mycket rynkor innan hellre, och de som fanns störde egentligen inte så mycket. Jag kan inte påstå att han ser yngre ut nu eller bättre. Bara annorlunda. Han själv verkar nöjd i och för sig, vilket är det viktigaste i sammanhanget antar jag. Jag utesluter faktiskt inte heller att gör något ingrepp längre fram i tiden. Just nu känns det inte helt aktuellt i och för sig. Ska jag göra något ska det vara för att jag känner att det verkligen behövs, jag tänker inte göra små ändringar hit och dit. Opererar man sig för mycket förlorar ansiktet karaktär tror och man börjar se plastigt och tråkig ut, eller helt galen som Mickey Rourke.

Det finns så många saker som man inte går runt och tänker på i vanliga fall men som ändå spelar en avgörande roll för att rädda människors liv. Ta bara en sådan enkel sak som en defibrillator, de har räddat liv på många, jag vet faktiskt inte hur många exakt (eller ens i närheten) men ett stort antal är det i alla fall, människor. Jag har till och med en bekant vars liv räddades på grund att de hade en defibrillator på hans jobb. Det var nämligen så att den här mannen, som arbetar som säljare och ytterst onyttiga affärsluncher varje dag, plötsligt en dag fick hjärtstillestånd. Tack vare att det hade en miniutbildning kring sådant och hade en defibrillator nära till hands. Om det inte hade varit för den saken hade denna fina människa varit borta nu. Det är ju en så enkel uppfinning också, elchocker, kunde inte vara enklare.